Daniels och hans kompanjon förstår snart att allt inte står rätt till på ön. Här försiggår hemska experiment med de intagna sinnessjuka som försöksobjekt och Daniels, som utöver jakten på den försvunna Rachel Solando, även har personliga skäl att få fatt på en annan av fångarna/patienterna, finner sig plötsligt själv vara jagad. När en kraftig orkan slår ut all elektricitet på ön trappas spänningen upp ytterligare.
Detta borde vara en superspännande bok, och det är det. Till en början. Sedan vet jag inte vad som händer men mittpartiet tyckte jag var otroligt segt och trögt. Intrigen kändes i denna del konstruerad, men något i just detta - känslan av det konstruerade, overkliga - fick mig att sträva vidare. Det är jag glad att jag gjorde för sedan kommer upplösningen. Vill inte avslöja för mycket men det är en snygg vändning som i alla fall inte jag var beredd på. Boken avslutas med ytterligare en twist som ger utrymme för tolkningar. Är inte särskilt förtjust i thrillers, blir oftast besviken, men den här var faktiskt värd mödan, just tack vare slutet. Dessutom ställer den intressanta frågor kring hur vi ser på mentalsjuka personer som begår brott och hur de ska behandlas.
Har varit fullt upptagen med att vara lekkamrat åt Alexandra, 6 år, här nere i Laholm, och inte hunnit läsa så mycket. Shutter Island är en av böckerna jag tänkt läsa i sommar. Har sett filmen och gillade de där twistarna som fick en att tänka efter. Kände mig väldigt konfunderad efteråt, som att någon försökt "leka" med hjärnan på en... :)
SvaraRaderaUngefär så, ja. Är sugen på att se filmen nu. Förresten Marie, när kommer du till Lidköping igen?
SvaraRaderaKommer hem ons 21/7 (runt lunchtid skulle jag tro), men det blir bara en kort sväng hem den här gången. Kör söderut igen på fredag (Malin fyller år på lördag).
SvaraRaderaDet lät intressant ... Fast jag har så svårt för att ta mig igenom om en bok är seg "på mitten".. Jag har också läst lite och försöker recensera snart...
SvaraRaderaElinor
Jag har läst den, men innan det så såg jag filmen (tillsammans med Marie i Gbg). Boken och filmen är otroligt lika och det är bara enstaka pytte-saker som faktiskt är ändrat. Jag var också lite lätt frustrerad när jag läste boken, som Johanna. Det blev lite stiltje i mitten, som man inte märker av i filmen. Men boken hade i alla fall ett mer fastare, definitivt slut än filmen, men jag tyckte diskussionerna man kunde föra om filmen var otroligt givande, eller hur Marie? :)
SvaraRaderaJag har läst Patient 67 (som den hette när jag läste den) för ganska länge sedan och då tyckte jag mycket om den! Den lyckas skapa en illusion som gör att jag som hela tiden lurar mig som läsare. Lehane är en av mina favoritförfattare, framför allt hans bok Mystic river/Rött regn och Ett land i gryning.
SvaraRadera