Böcker etc. har kommit till för att hålla några bokcirkelvänner informerade om varandras sommarläsning. De flesta av oss är svensklärare på gymnasiet och högstadiet men det finns även andra yrken representerade.

torsdag 1 juli 2010

Johanna var vänlig nog att inbjuda mig att bokblogga, trots att jag inte ingår i er bokcirkel. Det är med nöje jag läst era inlägg! Här kommer min första bokrapport om sommarens läsning.

Boken "Blodläge" är skriven av Johan Theorin och det är den tredje i hans Ölandsbaserade spänningsromaner. Jag läste hans debut "Skumtimmen" med stor förtjusning, den andra "Nattfåk" la jag av någon anledning ifrån mig efter bara några sidor. Nu har jag läst den nyutkomna "Blodläge".

Precis som Mons Kallentoft skriver Theorin utifrån de olika årstiderna och våren har kommit till Öland. Boken börjar som ett relationsdrama som växlar i olika tidplan och det dröjer länge innan man förstår vad själva "gåtan" är. Den känns inte heller så viktig. Istället är det människorna som berör. Den gamle kaptenen Gerlof finns med även i denna bok. I övrigt rör sig historien runt de nyinflyttade personerna vid öns stenbrott. De övernaturliga inslagen spelar även i denna bok en stor roll och det fungerar bra, tycker jag. Det är en spännande bok som är lätt att fastna i. Men om "Skumtimmen" kändes lite nydanande när den kom så känns den här mer som "en i mängden".

2 kommentarer:

  1. Har endast läst Kallentofts debutroman Frisk, fräsch och spontan och som jag minns den så var den rätt välskriven men rätt skum. Har för mig att det handlade om typ någon välutbildad 30+kille som fantiserade(?) ihop att han mördade uteliggare för att stå ut med småbarnstristess och livspussel.

    Av Johan Theorin har jag läst Nattfåk och den var väl okej,men inte mer. Jag läser så sällan deckare så jag har alltid skyhöga förväntningar när jag väl gör det, och blir också oftast besviken. Trots detta är jag lite sugen på Skumtimmen.

    SvaraRadera
  2. Skumtimmen är värd att läsas. Men svenska deckare tycker jag ofta inte är så bra. Det finns dock andra som är utmärkta, både spännande och välskrivna. Mina favoriter är Jo Nesbö (börja med Rödhake och försätt framåt. De första är inte lika bra.) och Dennis Lehane. De två är fantastiska!

    SvaraRadera