Nattvakten - Sarah Waters

Ni som är med i bokcirkeln har ju läst Kyssa sammet av Sarah Waters. Den boken var enligt mig ingen höjdare. Lite väl mycket lesbisk erotik för min smak även om skildringen av det viktorianska London på sina ställen var intressant.

I Nattvakten är miljön London under andra världskriget och åren närmast efter. Den handlar om några människor vars livsöden vävs samman under Blitzen. Liksom i Kyssa sammet och sina andra böcker tror jag) så utgår Sarah Waters från ett lesbiskt perspektiv men det känns inte lika överväldigande i den här boken, utan mer självklart. Det skrivs inte på näsan på en, trots att det genomsyrar hela romanen.

Boken är indelad i tre delar, 1947 - 1943 - 1941, och händelseförloppet rullas upp bakifrån. Detta tycker jag gör att det tar väldigt lång tid att komma in i boken. Läsaren väntar på att historien ska dra igång på riktigt. Första delen är bara en lång transportsträcka men man får små antydningar som gör att man trots allt strävar vidare. I del 2 kommer belöningen. Här får man på ett mycket gripande sätt följa stackars Viv när hon genomgår en illegal abort, kärlekshistorien mellan Helen och Julia, ambulansföraren Kays upplevelser av krigets fasor samt Vivs bror Duncan som sitter i fängelse. Denna del är verkligen gripande och intressant och den del som gör boken läsvärd. I den avslutande delen knyts de sista trådarna ihop.

Boken var favorittippad till Bookerpriset 2006 och jag kan förstå att den blev en sådan succé med tanke på hur Waters lyckas fånga stämningen under det fruktansvärda blitzkriget, och den speciella tid som andra världskriget ändå var. Personligen så var den stora behållningen skildringen av personerna, i synnerhet Viv och Helen.