The Hunger Games: Catching Fire och Mockingjay- Suzanne Collins

Tja, då var denna läsfest över. Längesedan jag läste med sådan barnslig iver. Som om man var i slukaråldern igen. Catching Fire/Fatta eld och Mockingjay (minns ej svenska titeln) är alltså mellandelen och den avslutande delen i Hungerspelen-trilogin.

Catching Fire börjar ganska direkt där Hungergames slutar. Katniss och Peeta står som vinnare av Hungerspelen och Katniss har lyckats reta president Snow rejält med den mer eller mindre omedvetet provokativa handling som lett till att det för första gången finns två segrare i tävlingen. Genom samma handling har hon lika omedvetet tänt en gnista hos de förtryckta folken ute i landet. Under sin segerturné genom Panem börjar Katniss och Peeta förstå att upproret har börjat gry i flera av distrikten.

När turnén är över är det dags för nya Hungerspel och detta år är det dags för Quarter Quell för att uppmärksamma att det är de 75:e spelen som ska äga rum och naturligtvis är det något extra då: Deltagarna kommer att lottas fram bland tidigare vinnare. I distrikt 12 finns bara Katniss och Peeta att välja på så snart befinner de sig åter på en ännu mer djävulsk arena i en ny kamp på liv och död.

I sista delen är Panem i uppror. Katniss och Peeta har ännu en gång klarat sig levande från spelen. Katniss har räddats till det underjordiska och mytomspunna distrikt 13 och Peeta hålls fången i The Capitol. Katniss roll i upproret är att hon ska vara en sorts symbol som ska gjuta mod i folken ute i distrikten och få dem att kämpa för att störta diktaturen.

De två första delarna är fantasieggande och grymt spännande. Jag kunde knappt slita mig från dem. Mockingjay är inte lika bra. Den blir lite seg och är samtidigt väldigt våldsam och blodig mot slutet. Som helhet tycker jag att trilogin är riktigt bra. Böckerna är välskrivna och det finns jättemycket att fundera över och diskutera kring, och jag är säker på att böckerna kommer att hitta många läsare.

Love Eat and Pray

Filmen eller boken? Boken eller filmen?

Jag har börjat läsa boken och den har inte krokat fast mig alls. Jag ser bara Julia Roberts framför mig och jag tycker att boken är mycket bla bla bla bla. Jag har ingen lust att läsa om hur huvudpersonen åker till Italien för att läsa italienska, eller hur hon grubblar över livet. Grubblar är lite vad jag gör på dagarna, så Julia stryker under en verklighet som säkert stämmer för många.

Italien och Indien och Indonesien är länderna dit "Julia Roberts" flyr. Hon lämnar sin man, skiljer sig och flyr in i en dröm som ska leda till något bättre...Jag tänker på Säkert! när jag skriver meningen...Låten "Det kommer bara leda till något ont"...Hur blir hennes resa? Vad händer med hennes liv när hon släpper allt och ska leva drömmen? Är den bättre än verkligheten?

Nästa land: Indien.

Snart är jag där. Jag undrar också var Tuva Nuvotny dyker upp i filmen för hon har tydligen en roll. Jag kan tänka mig att se filmen för jag tycker Tuva är en sådan grym skådespelerska...Är så förtjust i både filmerna Smala Sussie och Bröllopsfotografen...Tycker att Ulf Malmros är en regissör med hjärtat på rätt ställe.

NU ska jag sätta masken på kroken igen och köra igenom Indien. Vi får se vad jag återkommer med när jag står inför nästa resa: Indonesien.