Vi har redan sagt hej då av Daniel Åberg

Jag har lyssnat på ljudboken " Vi har redan sagt hejdå" under tiden som jag har målat halltaket.
Jag tycker att boken är lättsmält. Lättuggad underhållning.
Förstår att boken är poppis då den tar upp relationer, facebook, dater, sms osv.
Allt som vårt samhälle handlar om....

Författaren blandar hejvilt med kapitlen. I boken kommer de inte i kronologisk ordning och det kan få läsare/lyssnare som mig att sättas på prov. Jag vet inte om jag tycker det upplägget är bra eller dåligt.

Här kommer en länk till en sida på Adlibris där författaren läser högt ur boken:

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9174370065

Mer ur boken:

"Jag har inte haft en flickvän på fem år. Hjälpt av ett strikt regelverk samt en strategi att främst dejta tjejer med pojkvän/sambo/make har jag gjort det till en konst att avsluta relationer innan de börjar på riktigt, utan att någon blir sårad.

Eller åtminstone inte så sårad.

Ett par veckor före jul gick jag på dejt med Iris. Vi åt biskvier och hon berättade något som borde ha fått mig att genast rusa därifrån. Istället satt jag kvar, fascinerad av hennes säregna historia och den oväntade dragning den hade på mig.

Det här är redogörelsen för vad som hände sedan. Eller innan. Kanske båda."

Kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om boken, men jag ångrar inte att jag gav den en chans.

Maria Sveland - Att springa

Maria Svelands debut var ju Bitterfittan som kom 2007. Själv läste jag den när Elsa var helt nyfödd :) Tyckte den var väldigt bra och jag gillade Svelands sätt skriva och berätta. Efter att ha läst ett par recensioner av Att springa så kunde jag inte hålla mig från att beställa den från Adlibris.
    Började läsa och trots att det är tidiga morgnar som gäller nu så har jag läst och läst alldeles för länge de senaste kvällarna. Kunde inte slita mig från denna hemska historia om två flickors vänskap. Händelserna tar sin början sista veckan på sommarlovet innan Emma och Julia ska börja högstadiet. På väg till sin koja i skogen stöter de på en blottare och till en början svetsar händelsen samman de två vännerna.
   Denna första del av boken är mycket välskriven och skildrar på ett mycket inkännande och kärleksfullt sätt de två tjejernas vänskap, vad de gör tillsammans och hur de har det hemma. Ganska snart så drar dock mörka stråk in i handlingen. Läsaren blir varse att allt inte står rätt till hemma hos Julia och ju längre man läser desto fler fasor rullas upp. Genom tillbakablickar på flickornas föräldrars liv och antydningar om vad som komma skall blir boken svartare och svartare. Det är spännande och man vill veta mer och mer som om det vore en deckare.
   Men någonstans går det snett. Maria Sveland vill för mycket. Det känns som hon vill ta upp alla möjliga problem i boken och människorna blir allt mer stereotyper: Alla vårdbiträdena på äldreboendet där Emmas mamma arbetar röker, alla männen i Rotary håller varandra om ryggen och har en mer eller mindre skev bild av vad tvåsamhet/familjeliv är, på ungdomshemmet dit Julia kommer byter tjejerna sex mot droger med en skum man i lång skinnrock.
   Språket är också ojämnt. Ibland är handlingen förtätad och språket så starkt att man blir helt tagen och i nästa scen så känns det som man läser en medioker ungdomsbok.
   Det är så himla synd att boken blir så spretig och ojämn för det är en så fin skildring av vänskap och Julias historia är gripande, angelägen och upprörande. Önskar att Sveland skulle renodlat sin historia mer och kanske tonat ner eländet aningen. Jag förstår vad hon vill visa men alla hemskheter - alla drabbas av något mer eller mindre fasansfullt - tillsammans gör att det förlorar sin trovärdighet lite. Sammanfattningsvis kan man säga att Att springa är läsvärd men ojämn.

Prins Charles känsla - Liv Strömqvist

Liv Strömqvist har gjort tre seriealbum innan detta, varav jag endast läst ett. Har för mig att det hette Einsteins syster eller något sådant. Var i alla fall väldigt roligt och träffsäkert och handlade om kvinnor bakom stora män och hur de kommit i skymundan trots att de kanske uträttat minst lika mycket som sina berömda makar.

Titeln Prins Charles känsla syftar på vad Prins Charles svarade när han vid tillkännagivandet av hans och Dianas förlovning fick frågan "Are you in love?" - nämligen: "Yes...whatever love is". Tja, vem är förvånad över det svaret så här i efterhand? Hur som helst så utforskar Liv Strömqvist den heterosexuella kärlekens villkor och förutsättningar ur ett feministiskt perspektiv med hjälp av olika teorier som hon presenterar på ett lättsamt sätt. Roligt och tankeväckande!