Halims mamma har dött och han bor med sin pappa Otman. Pappan anser att Skärholmen inte är någon bra miljö för Halim att växa upp i och de flyttar till en annan del av stan. Detta innebär att Halim är tvungen att börja på en ny skola, men i det nya området finns inte så många invandrare. Han uppfyller i och med det delvis den fördomsfulla bilden av invandrare. Han går från att ha minst G i alla ämnen, till att bli lite av en ligist som knappt fixar G, samt att han klottrar, snattar mm. Halim tycker att hans pappa sviker som beter sig som en mönsterinvandrare och att hans pappa inte bryr sig så mycket om kampen mot ”svennarna” som han borde.
Som de flesta böcker jag läser, så tyckte jag om även denna. Trots att språket inte är det traditionella så är den ändå enkel att läsa, också har jag lärt mig massor av nya ord. :) Roligt att författaren finns med på ett hörn och att Halims sätt att skriva tydligen inte är det sätt som han skriver på i vanliga fall.
Jag har också läst ´"Ett öga rött" och jag tyckte också mycket om den, bara man kom in i hans användning av språket, som ju är väldigt speciellt. De flesta på DLG har väl sett filmen i samband med att han kom på författarbesök till skolan, även den är bra och det finns mycket att diskutera med eleverna (samma saker som i boken naturligtvis). Något som ger en intressant diskussion är Halims omvända rasism; alla som ser svenska ut är rasister....
SvaraRadera