Tyvärr så tycker jag inte att denna bok var något vidare. Handlingen följer bilderboken väl men har förstås byggts ut med en massa detaljer. Max bor i suburbia och har en jobbig tonårssyster och skilda föräldrar. Mamman är utarbetad och har en ny karl. En dag får Max ett rejält raseriutbrott, iklädd sin vargdräkt, och rymmer efter det hemifrån. I hamnen hittar han en segelbåt och så småningom hamnar han på vildingarnas ö där han lyckas bli kung.
Vildingarna har förstås en massa mänskliga egenskaper och de pratar engelska. Deras samhälle är anarkistiskt och hierarkiskt. Naturligtvis kan man se paralleller till vår eget sätt att leva. Problemet är att Max och hans nya monsterkompisar inte förmår engagera mig. Jag brukar gilla böcker med inslag av saga och magi men inte i detta fallet. Det blir för tunt och ointressant - tråkigt. Mitt samlade omdöme blir rullgardin ner för Eggers Vildingarna.
Ville bara säga att jag minns boken "vildingarnas land" som ett av mina absolut hemskaste barndomsminnen. Jag kan fortfarande se bilderna framför mig och jag ryser av bara tanken... Jag tyckte bara den var så otäck... det här var i samma fas av mitt liv som jag även drömde mardrömmar om tant grön... Skönt att få det ur sig...
SvaraRadera