Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva

Kollade igenom min bokhylla och hittade den här boken. Ann Heberlein är författaren bakom denna bok. Hennes sjukdom Bipolär 2, eller manodepressivitet som den förr kallades står i händelsernas centrum. Jag är ett stort fan av Ann. Har hört henne på Bok&Biblioteksmässan och blivit fängslad av hennes närvaro i livet. Hon kan konsten att både prata och skriva. Det känns som om hon har något viktigt att säga. Så viktigt att när boken släpptes så försvann hon utomlands för hennes ångest kom ikapp henne. Familjen hennes trodde att hon hade tagit livet av sig, men så var inte fallet.

Jag kopplar ihop Anns skånska dialekt med Emilia, min boktokiga vän. Detta gör att jag faller än hårdare för författaren. Vad vill Ann säga då? Jo att livet med en sjukdom som går upp och ned är ett litet och stort helvete. Den tabun som finns kring psykiska sjukdomar växer sig större när Ann efteråt inte vill fortsätta att tala om boken då den har funnits ute på marknaden ett tag. Hon vill inte bli en taleskvinna som bär baneret "MANODEPRESSIV!" Hon vill bli tagen för den människa hon är, inte för etiketten.

Ann är även forskare och doktor i etik. Jag är utbildad i svenska och religionsvetenskap och vill läsa hennes senaste bok " En liten bok om ondska". Ann talar om det andra bara funderar på men sällan pratar om.

"Livet är varken meningsfullt eller meningslöst; det bara är"

Jag kan inte göra boken rättvisa. Läs den för den har något att säga dig.

Blogg in, blogg out.

The Hunger Games/Hungerspelen - Suzanne Collins

Jag är väldigt svag för dystopier och det var en av anledningarna till att jag ville läsa The Hunger Games. De andra var att jag läst om den på en blogg och att en av mina elever nyss läst den. Boken utspelar sig några år in i framtiden när USA har kollapsat och ersatts av 12 distrikt som tillsammans kallas Panem. Landet styrs diktatoriskt från The Capitol och varje år arrangeras The Hunger Games - Hungerspelen - för att hålla medborgarna i schack.

Varje distrikt måste sända en pojke och en flicka mellan 12 och 17 år till Hungerspelen och detta år blir Katniss och Peetas namn dragna i detta dödliga lotteri. Endast vinnaren överlever nämligen spelen. Spelen omgärdas av firande och festligheter, och deltagarna coachas och stylas och tränas innan spelen tar sin början. När de väl släpps in på "arenan", ett stort landområde med sjöar, skogar och berg, börjar en kamp på liv och död - i direktsändning. Deltagarna ska helt enkelt döda varandra tills endast en person står som vinnare.

Boken är verkligen inget litterärt mästerverk men den är mycket spännande och ställer onekligen viktiga frågor om var gränserna för reality-trenden går, samt om egoism kontra medmänsklighet och solidaritet. Tror att den här boken skulle tilltala många elever och jag tror att den skulle funka jättebra som helklassläsning i Engelska A.

Hungerspelen är den första delen i en trilogi och den ska också filmas under 2011. Tror att det kan bli en riktigt spännande, våldsam och visuellt snygg film faktiskt.

Fashionista - Martina Bonnier

Modeintresserad som jag är så köper jag då och då böcker i ämnet. Fashionista av Damernas Världs modechef Martina Bonnier fanns för halva reapriset på Åhlens för ett tag sedan så den fick följa med hem.

Vet ej vad en modechef på en tidning tjänar men av boken att döma så måste det vara många, många gånger mer än en gymnasielärare i Lidköping. Eller så tjänar hennes man massor - efternamnet är Bonnier som sagt - eller så kanske hon har ärvda pengar. Vad vet jag. Hur som helst så känns boken helt utan verklighetsförankring. Jag tror inte människor som handlar på HM finns i Martina Bonniers värld. Följande citat få tala för sig själva:

"Antingen är du juvelkvinna eller ej" (s.72)

"Begär certifikat på en diamant över en halv carat" (s.77)

"Jag är en väsksamlare. Jag samlar endast kända märken och helst ikonmodeller från det märket." (s.137)

"Analytiker påstår att vi går in i en era då ett normalpris för en lyxhandväska kommer att ligga runt 100 000 kr." (s.137)

"I den lilla staden Bridgehampton ute på Long Island, USA, har jag hittat min drömbutik för underkläder" (s.177)

"Innan du provat en spetsklänning från La Perla vet du inte vad feminin spetsförförelse vill säga" (s.183)

"I en riktigt elegant underklädesgarderob ligger seten buntade i tygklädda korgar. För dig med riktigt mycket tid över ligger seten med handbroderade lavendelkuddar och sidenrosetter omkring sig!" (s.181)

Ska man skratta eller gråta?

Tusen skärvor tillit (Pocket) av Helena von Zweigbergk

Runt hundra sidor i en bok och sedan ett utlåtande. Alltid! Min dom kommer alltid efter 1/3 del. Har inte författaren lyckas att kroka fast mig så får jag mer eller mindre tvinga mig igenom boken. Förhoppningsvis vänder det...

Jag har tröttnat på böcker med dessa eviga parrelationer som knakar! Nästa gång ska jag gå på jakt efter något annat, men jag fastnar alltid i den här kategorin. Hur ska jag bryta mig loss?
Ingenting i boken är unikt. Jag är faktiskt lite besviken på Helena von Z. sätt att skriva. Det är för enkelt och platt och stereotypt på något sätt. Tre personer spelar huvudrollen. Tom, Jessica och Lou.

Filmrecensenten Helena och läraren Håkan Nesser och modeinspiratören Sofi Fahrman. Människor med andra yrken som skriver böcker. Jag gillar mer de där människorna som är nedgrottade i litteratur ifrån början. De som vet att de bara är författare. De som bara jobbar som författare. De som har författarskapet som deras enda yrke.
Vet inte vad jag vill säga...men kanske att VARFÖR SKA ALLA SKRIVA BÖCKER?

Jag grubblar och tänker. Jag har både rätt och fel i detta. Vill bara läsa lite unika böcker. Puh! Här startade jag en jobbig tråd. Jag lägger ner detta...men samtidigt vill jag lyfta tanken eller lufta tanken...