Tårtgeneralen

Jag är inget stort fan av lustigkurrarna Filip Hammar och Fredrik Wikingsson. Ibland ÄR de roliga men deras hysteriska svada, i synnerhet Wikingssons, gör att jag ofta tröttnar på dem innan de hunnit till poängen. Blev ändå lite nyfiken på deras romandebut Tårtgeneralen där den stod på nya-böcker-stället i skolbiblioteket.

Man behöver inte läsa många rader för att höra de två herrarnas röster inom sig. Språket är fullt av tidstypiska 80-talsdetaljer. Ingen ska missa att de minsann vet hur det var "på riktigt" när Köping blev utnämnt till Sveriges tråkigaste stad och Hasse P skulle baka världens längsta smörgåstårta. För det är just detta som är bokens upptakt. I TV-programmet Rekordmagazinet, med Jan Guillou som programledare, hamnar Köping (för övrigt Hammars hemstad) etta på tråktoppen över Sveriges mest ointressanta städer. Invånarna blir helt knäckta över detta och något måste hända.

Lämpligt nog dyker en ny filur upp i staden. Det är den för tillfället nyktre levnadskonstnären Hasse P. Hasse är en man med många idéer som när han sätter den sidan till lyckas få folk att tro på dem, även om de verkar en aning utflippade. Nu får han alltså idén att ge Köpingsborna självförtroendet tillbaka genom att baka en enorm smörgåstårta och komma in i Guiness rekordbok. Sagt och gjort. Tårtan blir en succé och Hasse P försöker på sig nya entreprenöriella företag men självklart börjar det gå utför.

Boken är inte dålig. Språket är helt ok men det blir som vanligt för mycket av det goda när dessa två gamänger är i farten. Man orkar inte med alla detaljer som gör att allting i boken framstår som ett enda gigantiskt inslag i 100 höjdare. Jag har också svårt att avgöra om de gillar Hasse P och hans kumpaner eller inte. Kan tänka mig att de faktiskt försökt göra ett kärleksfullt porträtt av honom men till mig lyckas de tyvärr inte förmedla detta.