Jag har nu läst klart en bok som jag fick för flera år sedan i present: Livets Goda av Laurie Graham.
Boken handlar om Poppy Minkels liv från tidiga tonåren till hennes ålderdom. Hon är senapsarvtagerska och älskar att leva livet till fullo, rik bortom all förståelighet, förmodligen även henne själv. Man får följa henne genom Titanics förlisning, det första och andra världskriget och nya moderniteter som TV osv. Det är hon som berättar sin bok själv och det är så där alldeles lagom långa kapitel, berättade med en ironisk touche och jag ville verkligen hela tiden veta vad som hände här näst.
Däremot så är det en av få böcker som jag tyckt om, men där jag faktiskt stundtals hatat huvudpersonen. Poppy Minkel är inte en vanlig, eller ens helt normal person, utan hon går emot alla normaliteter som finns i mitt huvud. Ibland blir jag rent av förbannad på henne. Hur inskränkt och dum får man vara? Det gör mig fundersam, existerar sådana människor på riktigt? Ändå stöttas detta upp av de mer normala människor som finns runt henne, bi-karaktärerna. Trots allt tror jag ändå att det är en bok som jag rekommenderar, kanske lite pga att jag fann Poppy så konstig och annorlunda, fast samtidigt med en viss fundersamhet. :)
Inget ont som inte har något gott med sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar