Kerstin Ekman: Mordets praktik

Redan på första sidan i Mordets praktik kände jag mina förväntningar på denna bok stiga. Det var något med språket som liksom sög in mig i händelserna direkt. Kerstin Ekman använder medvetet ett ålderdomligt språk och använder tom de gamla pluralböjningarna av verben för att skapa tidsfärg. Språket gör också att man direkt känner banden till Hjalmar Söderbergs enkla men mycket uttrycksfulla stil, och förstås till Doktor Glas, som är mycket viktig för denna bok. Doktor Glas, såväl romanen som romanfiguren, är faktiskt grundförutsättningen för denna bok. Kerstin Ekman skriver i baksidestexten att "litteratur lever av litteratur" och att "personer ur Söderbergs böcker lever ibland upp på nytt." Så är det verkligen i Mordets praktik.

Huvudpersonen är Pontus Revinge och liksom Doktor Glas är han läkare. Revinge har en gång träffat Hjalmar Söderberg, som han beundrar, och blev då utfrågad om kaliumcyanid och dess verkningar. När han så småningom läser Doktor Glas får han för sig att det är han personligen som är Söderbergs förebild till Tyko Glas.

Revinge är alltså, som Glas, läkare. Han är dock ej lika förfinad, och han har heller inte samma samhällsställning. I början av boken arbetar han med att "besiktiga" prostituerade men så småningom tar han över en läkarpraktik och då stiger förstås hans anseende. Det omgivningen inte känner till är hur han kommit över praktiken. Han har nämligen använt sig av samma metod som Doktor Glas gör för att hjälpa Helga hur hennes knipa, och därefter gift sig med änkan.

Pontus Revinge är som en råare, uslare variant av Tyko Glas. Han har inte samma samvetsbetänkligheter som Glas och han framstår verkligen inte som lika bildad som Glas. Något som de däremot har gemensamt är viljan till handling. Båda menar att "liv är handling" men där Glas bannar sig själv för sin oförmåga till just detta så tvekar inte Revinge utan följer sina impulser på ett helt annat sätt. De är lika men ändå olika och det är förstås detta som gör romanen intressant.

Kopplingarna till Doktor Glas och sättet romanerna speglas i varandra är nog en av huvudanledningarna till att jag tyckte så mycket om boken. För att få störst utbyte av Mordets praktik så bör man absolut läsa Doktor Glas först, och har man läst annat av Söderberg så får man ut ännu mer av denna roman.