Blonde av Joyce Carol Oates

En riktig tegelsten, men väl värd att läsas, även om den tog tid att komma igenom! Boken skildrar Norma Jeane Bakers liv från barndom fram till hennes död. Det är en fiktiv berättelse baserad på hennes liv, men det känns trovärdigt och äkta. Genom hela livet söker hon efter någon som älskar henne, och framför allt efter en fadersgestalt, men blir gång på gång besviken. Hon halkar in i filmbranschen av en slump, får namnet Marilyn Monroe, och blir Hollywoods nya sexobjekt. Men att spela den rollen tär otroligt mycket. Försöker hon visa sig intellektuell blir folk förvånade, om de ens lyssnar. Det enda som räknas är hennes utseende. Efter alla bakslag i livet, blir det svårare och svårare att få på sig Marilyns mask och det tar längre och längre tid. Drogerna hon fått utskrivna av läkare är det enda som håller henne igång, men till slut hjälper inte de heller. Istället för att sparkas av filmbolaget för att hon inte kommer till inspelningarna så väntar de på att hon ska dyka upp, så de kan få ut ytterligare pengar på henne. Men till slut orkar hon inte längre ikläda sig rollen som sitt alter ego utan tar sitt eget liv, 36 år gammal.

Det jag visste om Marilyn Monroe var ungefär att hon var en blond skådespelare på 1950-60-talet, sjöng "I wanna be loved by you" och poserade i vit klänning där kjolen blåste upp. Men Blonde visar den djupa, sårbara kvinnan bakom den här bilden. Det är ett olyckligt och gripande liv, alltför kort; som tur är finns det förstås bra perioder också, annars vore det tröstlöst att läsa. Oates broderar ut texten som vanligt och bitvis kändes boken en aning seg, men det är fascinerande läsning, och när Norma Jeane väl blivit "kändis" är det svårt att lägga den ifrån sig. Myten Marilyn förblir en gåta, men genom den här boken har hon fått visa en annan sida av sig själv.