Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva

Kollade igenom min bokhylla och hittade den här boken. Ann Heberlein är författaren bakom denna bok. Hennes sjukdom Bipolär 2, eller manodepressivitet som den förr kallades står i händelsernas centrum. Jag är ett stort fan av Ann. Har hört henne på Bok&Biblioteksmässan och blivit fängslad av hennes närvaro i livet. Hon kan konsten att både prata och skriva. Det känns som om hon har något viktigt att säga. Så viktigt att när boken släpptes så försvann hon utomlands för hennes ångest kom ikapp henne. Familjen hennes trodde att hon hade tagit livet av sig, men så var inte fallet.

Jag kopplar ihop Anns skånska dialekt med Emilia, min boktokiga vän. Detta gör att jag faller än hårdare för författaren. Vad vill Ann säga då? Jo att livet med en sjukdom som går upp och ned är ett litet och stort helvete. Den tabun som finns kring psykiska sjukdomar växer sig större när Ann efteråt inte vill fortsätta att tala om boken då den har funnits ute på marknaden ett tag. Hon vill inte bli en taleskvinna som bär baneret "MANODEPRESSIV!" Hon vill bli tagen för den människa hon är, inte för etiketten.

Ann är även forskare och doktor i etik. Jag är utbildad i svenska och religionsvetenskap och vill läsa hennes senaste bok " En liten bok om ondska". Ann talar om det andra bara funderar på men sällan pratar om.

"Livet är varken meningsfullt eller meningslöst; det bara är"

Jag kan inte göra boken rättvisa. Läs den för den har något att säga dig.

Blogg in, blogg out.