Runt hundra sidor i en bok och sedan ett utlåtande. Alltid! Min dom kommer alltid efter 1/3 del. Har inte författaren lyckas att kroka fast mig så får jag mer eller mindre tvinga mig igenom boken. Förhoppningsvis vänder det...
Jag har tröttnat på böcker med dessa eviga parrelationer som knakar! Nästa gång ska jag gå på jakt efter något annat, men jag fastnar alltid i den här kategorin. Hur ska jag bryta mig loss?
Ingenting i boken är unikt. Jag är faktiskt lite besviken på Helena von Z. sätt att skriva. Det är för enkelt och platt och stereotypt på något sätt. Tre personer spelar huvudrollen. Tom, Jessica och Lou.
Filmrecensenten Helena och läraren Håkan Nesser och modeinspiratören Sofi Fahrman. Människor med andra yrken som skriver böcker. Jag gillar mer de där människorna som är nedgrottade i litteratur ifrån början. De som vet att de bara är författare. De som bara jobbar som författare. De som har författarskapet som deras enda yrke.
Vet inte vad jag vill säga...men kanske att VARFÖR SKA ALLA SKRIVA BÖCKER?
Jag grubblar och tänker. Jag har både rätt och fel i detta. Vill bara läsa lite unika böcker. Puh! Här startade jag en jobbig tråd. Jag lägger ner detta...men samtidigt vill jag lyfta tanken eller lufta tanken...
JAg håller med dig. Fattar inte heller varför alla kändisar ska skriva böcker? Precis som om man i samband med kändisskapet automatiskt får författartalang. Å andra sidan tycker jag nog att Helena von Zweigbergk skriver ganska bra. HAr läst Ur vulkanens mun av henne och den var ok skriven tycker jag, men handlingen kändes inte helt hundra.
SvaraRaderaThomas Bodström kom jag på...Han är ju lite av varje och det är lite av en sten i skon för mig. Varför sträva efter att vara bra på allt?
SvaraRadera