Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Lasse Berghagens uttalande på baksida om att det var "Den roligaste bok jag någonsin läst" tycker jag är träffande. Inte att den är den roligaste men att just Lasse Berghagen är referens till boken... Den har många inslag och händelser som är lustiga och det är roligt att det är en ovanlig huvudperson. Sedan tycker jag att det blir lite tjatigt med alla äventyr runt om i världen och att det är alldeles för många lik som dräller omkring i boken. Fast det är klart... en annan sak som är rolig är ju när de är på gården utanför Falköping, nästan i min barndoms hemtrakter och där känns miljön, människorna och händelserna autentiska. Vilket kanske säger en del om vad det är för människor som bor på gårdar där. :)