Lyckas som lärare av Birgitta Kimber

Lyckas som lärare. Kan man annat än lockas av den titeln? Boken är lättläst och innehåller många konkreta exempel på hur man kan få ordning på oroliga grupper och skapa struktur. I första hand riktar sig boken till lärare på grundskolan och är man nybliven lärare tror jag kan ha stor glädje av den här boken. Tycker ändå att den var intressant och även den som jobbat ett antal år kan bli inspirerad och hitta ett och annat användbart. Själv tyckte jag att det fanns riktigt bra exempel på hur man kan jobba med åtgärdsprogram och planer för att visa vägen för elever som t.ex. vill höja sitt betyg från G till VG. En annan grej som jag tyckte var bra var de olika exemplen på hur man kan ställa frågor för att styra bort eleven från invanda (ofta negativa) tankemönster. Kimber menar att ingen framgångsrik undervisning kan bedrivas om man inte har en trygg grupp med bra arbetsklimat. Detta håller jag (och alla antar jag) med om. Den här boken ger alla, men framför allt nya, lärare konkreta metoder för hur man kan jobba mot detta.

Lorraine Monroe - Våga leda i skolan

På 90-talet blev amerikanska Lorraine Monroe ett namn inom undervisningsvärlden när hon genom stenhård diciplin, höga krav på såväl lärare som elever och en okuvlig tro på att alla elever kan lyckas, ryckte upp en nedgången Harlem-high school. Hon startade Frederick Douglas Academy. Hennes 12 icke förhandlingsbara regler och syn på undervisning och lärande uppmärksammades i stora delar av världen.

I boken beskriver hon dels sin uppväxt, dels de erfarenheter hon fått genom sin egen lärargärning och dels hur hon arbetat som skolledare. Boken är intressant och många av hennes idéer är tänkvärda. Jag gillar hur hon verkligen tror på att eleverna kan lyckas och att hon i egenskap av rektor ständigt gjorde lektionsbesök för att se hur lärarna undervisade. Sedan gav hon dem respons och förslag på vad de kunde förbättra.

Baksidan tycker jag är att hennes metoder, utöver den militäriska diciplinen, verkar bygga på att lärarna (och hon själv) lägger ner en massa frivilligt arbete både före och efter skoltid. Monroe ser läraryrket som ett kall (och det kanske det är?) och förväntar sig att lärarna ska engagera sig i en massa projekt på sin egen fritid. Det är klart att hon måste vara en stark och karismatisk person som lyckas få med sig elever och personal på detta sätt, men jag har svårt att tro att hennes stenhårda regler för ordning och reda skulle gå hem i svenska skolan. Om man inte heter Janne Björklund förstås. Han vet helt klart vem Monroe är.