Författaren till Berlinerpopplarna-trilogin är tillbaka med en ny bok. Eftersom jag tyckte om det hon skrivit innan var jag nyfiken på den här. Det är inte riktigt samma stil som Berlinerpopplarna, men berättarglädjen är densamma, och även här är det sorgliga människoöden som skildras.
Therese blir en dag uppringd av sin mor Ruby som berättar: "Mamma är död. (---) Är det inte fantastiskt?" Eftersom Therese älskade sin mormor håller hon inte med om det fantastiska, och jag blir genast nyfiken på vad det är som gör att Ruby hatat sin mor. I boken får man följa Rubys uppväxt, men även hennes mor Malie då hon var ung. Ett avsnitt ägnas åt Rubys far Mogens, som gifte sig med Malie fast hon väntade barn med en annan. Historien spänner från tidigt 1900-tal till idag och utspelar sig i Danmark. Boken skildrar hårda år under krig och fattigdom, utnyttjande och sexuella övergrepp och barn som inte får kärlek - men tack vare fascinerande porträtt av människorna så sugs man in i eländet och vill läsa vidare. Det finns också en känsla av beslutsamhet och överlevnadsinstinkt, trots lidandet, som gör att man ändå kan känna hoppfullhet.