Det var länge sedan jag bokbloggade - först var det mycket på jobbet och sedan dök någon upp i mitt liv som jag prioriterar före bokläsning... Men nu så, har jag läst ut en bok på engelska, av författaren till Tidsresenärens hustru som vi läste i bokcirkeln en gång för länge sedan.
Her fearful symmetry handlar om Elspeth som efter sin död testamenterar sin lägenhet i London och allt hon äger till tvillingsysterns döttrar Julia och Valentina, som också är tvillingar. De flyttar från USA till London och installerar sig i lägenheten. Villkoret är att de måste bo där i ett år och deras föräldrar får inte komma dit. De lär känna två grannar i huset; Robert som hade ett förhållande med Elspeth och blir förtjust i Valentina, och Martin, som lider av tvångssyndrom och blir lämnad av sin fru. Julia fattar tycke för honom och hjälper honom att komma ur sin sjukdom (hon ger honom medicin som hon säger är "vitaminer" och han låtsas att han inte vet vad det är för tabletter hon ger honom).
Snart upptäcker de att Elspeths ande finns kvar i lägenheten, och de börjar kommunicera med henne. Elspeths och tvillingen Edies bakgrund nystas upp och man får veta vad som ledde fram till brytningen dem emellan. Det blir också en del förvecklingar som har med liv och död att göra. Slutet är högst oväntat, och kanske något långsökt - är inte säker på att jag gillar det. Men boken är läsvärd och svår att släppa, även efter att den är utläst, den har ett bra språk och öppnar för diskussioner om syskonkärlek, etik och moral samt livet efter döden. Tror säkert att en del gymnasieelever (tjejer?) skulle gilla den. Den finns översatt till svenska med titeln Själens osaliga längtan.
torsdag 21 oktober 2010
tisdag 19 oktober 2010
Lilla stjärna - John Ajvide Lindqvist
Lilla stjärna börjar med att en avdankad svensktoppsprofil hittar en bebis i en plastpåse i skogen när han plockar svamp. Han tar hem flickan och installerar henne i källaren. Frun är först inne på att ringa polisen eller socialen men övertygas att låta bli av maken. Argumenten är två. För det första så har barnet gett ifrån sig ett skrik som tyder på en övernaturlig musikalitet, vilket gör att Lennart, som mannen heter, känner att han bara måste få höra dessa underbara toner igen och igen. För det andra så tror inte Lennart att han och Berit skulle få behålla Liten, som de kallar henne, och det skulle de förstås inte :)
Lennart och Berit vanvårdar inte direkt Liten. Hon får mat, kläder och ett visst mått av omtanke, men självklart inte tillräckligt med kärlek. Jerry, parets missanpassade son, invigs snart i hemligheten, och han, liksom föräldrarna förstår snart att något är konstigt med flickan. Hon reagerar inte som andra barn.
Tiden går och en vacker dag gör Liten något drastiskt: Hon tar på ett mycket handgripligt sätt reda på om Lennart och Berit "har kärlek i huvudet". Jerry upptäcker våldsdådet och beslutar sig att skydda Theres, som han döpt henne till.
Parallellt med denna berättelse får man också följa Teresa, som växer upp i en ganska vanlig familj med mamma, pappa och två bröder. Teresa känner sig ända från det att hon är liten udda och utanför. Hon har svårt med kompisar men via en poesisida på internet kommer hon och Theres i kontakt med varandra. Teresa har just varit med i Idol och de två tjejerna bestämmer sig för att träffas. Jerry har skrivit en massa låtar som flickorna spelar in med hjälp av datorn. Teresa skriver texter och Theres sjunger och snart har de en hit på You Tube. Dessa två udda flickor finner varandra i sitt respektive utanförskap och det dröjer inte länge innan de hittar våldsamma sätt att få utlopp för sina känslor.
Boken är lika välskriven som Ajvide Lindqvists tidigare men de övernaturliga inslagen är i stort sett borta i Lilla stjärna. Personligen tycker jag att det är samhällsskildringen och personporträtten som är styrkan i Ajvide Lindqvists böcker. Tycker faktiskt att han lika gärna kunde lämna de ingående våldsskildringarna därhän och fokusera helt på människorna och deras inre demoner och ångest. Det är trots allt inte så många av oss som är vampyrer, zombier eller massmördare, men desto fler som känt någon gång känt sig utanför, varit deprimerade eller över huvud taget tvivlat på sitt eget förstånd.
Lennart och Berit vanvårdar inte direkt Liten. Hon får mat, kläder och ett visst mått av omtanke, men självklart inte tillräckligt med kärlek. Jerry, parets missanpassade son, invigs snart i hemligheten, och han, liksom föräldrarna förstår snart att något är konstigt med flickan. Hon reagerar inte som andra barn.
Tiden går och en vacker dag gör Liten något drastiskt: Hon tar på ett mycket handgripligt sätt reda på om Lennart och Berit "har kärlek i huvudet". Jerry upptäcker våldsdådet och beslutar sig att skydda Theres, som han döpt henne till.
Parallellt med denna berättelse får man också följa Teresa, som växer upp i en ganska vanlig familj med mamma, pappa och två bröder. Teresa känner sig ända från det att hon är liten udda och utanför. Hon har svårt med kompisar men via en poesisida på internet kommer hon och Theres i kontakt med varandra. Teresa har just varit med i Idol och de två tjejerna bestämmer sig för att träffas. Jerry har skrivit en massa låtar som flickorna spelar in med hjälp av datorn. Teresa skriver texter och Theres sjunger och snart har de en hit på You Tube. Dessa två udda flickor finner varandra i sitt respektive utanförskap och det dröjer inte länge innan de hittar våldsamma sätt att få utlopp för sina känslor.
Boken är lika välskriven som Ajvide Lindqvists tidigare men de övernaturliga inslagen är i stort sett borta i Lilla stjärna. Personligen tycker jag att det är samhällsskildringen och personporträtten som är styrkan i Ajvide Lindqvists böcker. Tycker faktiskt att han lika gärna kunde lämna de ingående våldsskildringarna därhän och fokusera helt på människorna och deras inre demoner och ångest. Det är trots allt inte så många av oss som är vampyrer, zombier eller massmördare, men desto fler som känt någon gång känt sig utanför, varit deprimerade eller över huvud taget tvivlat på sitt eget förstånd.
söndag 3 oktober 2010
Darling River - Sara Stridsberg
Happy Sally var bra, Drömfakulteten bättre och Darling River är bäst hittills. Så vacker, så drömsk och på samma gång så obehaglig och skrämmande. Romanen består av fyra olika historier som flätas samman tematiskt. De löper parallellt med varandra och även om personerna aldrig möts så hör de ihop. Karaktärerna reflekteras i varandra och förstärker och förtydligar genom detta romanens händelser och motiv.
Den första kvinnan vi möter är Lo, en barnkvinna som lever med sin far. Först är hon ett barn som inte får vara barn och sedan en kvinna som inte får vara kvinna. Fadern och hon kör nätterna igenom omkring i hans jaguar och plockar upp prostituerade som han ligger med medan hon väntar i baksätet. Senare tillbringar hon själv nätterna nere vid floden tillsammans med ansiktslösa älskare som hon intalar sig verkligen bryr sig om henne. För läsaren är det självklart att det gör de inte.
Den andra är Dolores och hon är helt enkelt Vladimir Nabokovs Lolita efter att hon blivit av med Humbert Humbert. Tillsammans med sin make färdas den gravida Dolores i bil mot Alaska där hon, enligt Nabokovs eget förord till Lolita, kommer att dö i barnsäng.
Den tredje är en aphona i Jardin des Plantes. En vek och osäker vetenskapsman försöker lära henne teckna genom olika osympatiska och alltmer tortyrliknande metoder. Hans känslor för apan är en blandning av beundran, avsky, så småningom sexuell attraktion och till sist även ett romantiskt intresse.
En mor, kanske Los, på resa - eller flykt - är den sista kvinnan. Också hon färdas i bil, men längs Europas motorvägar. Hon är fotograf och även hon och hennes kropp är stadd i förfall. Kvinnan förmår inte hålla fast vid något eller någon utan flyr när hon inte kan hantera tillvaron.
Stridsbergs språk är exakt och kliniskt i sina beskrivningar av det mänskliga förfallet, av mensblod, sår och solkiga kläder. Ändå blir det aldrig äckligt. Trots att hon beskriver allting som det är så är det så poetiskt och vackert att man endast känner sympati och ömhet för dessa kvinnor som aldrig får bli hela. Som aldrig får älska och bli älskade på lika villkor. Som alltid endast blir vad andra vill.
Vad vill då Stridsberg med den här boken? Finns det ett budskap? Att det handlar om vad det är att vara kvinna är ganska klart, och kanske vill författaren helt enkelt visa hur kvinnor som grupp alltid varit mer eller mindre objektifierade, underordnade männen och hur sorgligt och fel det är. Kvinnorna i boken försöker vara subjekt, kanske tror att de är det, men det är männen som har makten över deras liv. Det är männen som definierar dem genom sina blickar, genom att avgöra vad "kvinnlighet" är. Och kanske är det detta som Stridsberg vill göra oss uppmärksamma på: Att även idag, 2010, är det vi kvinnor som bantar, sminkar oss, skönhetsopererar oss, köper svindyra krämer för att se yngre ut och jag undrar om det verkligen är "because we're worth it" eller om det finns en annan, betydligt obehagligare anledning.
Den första kvinnan vi möter är Lo, en barnkvinna som lever med sin far. Först är hon ett barn som inte får vara barn och sedan en kvinna som inte får vara kvinna. Fadern och hon kör nätterna igenom omkring i hans jaguar och plockar upp prostituerade som han ligger med medan hon väntar i baksätet. Senare tillbringar hon själv nätterna nere vid floden tillsammans med ansiktslösa älskare som hon intalar sig verkligen bryr sig om henne. För läsaren är det självklart att det gör de inte.
Den andra är Dolores och hon är helt enkelt Vladimir Nabokovs Lolita efter att hon blivit av med Humbert Humbert. Tillsammans med sin make färdas den gravida Dolores i bil mot Alaska där hon, enligt Nabokovs eget förord till Lolita, kommer att dö i barnsäng.
Den tredje är en aphona i Jardin des Plantes. En vek och osäker vetenskapsman försöker lära henne teckna genom olika osympatiska och alltmer tortyrliknande metoder. Hans känslor för apan är en blandning av beundran, avsky, så småningom sexuell attraktion och till sist även ett romantiskt intresse.
En mor, kanske Los, på resa - eller flykt - är den sista kvinnan. Också hon färdas i bil, men längs Europas motorvägar. Hon är fotograf och även hon och hennes kropp är stadd i förfall. Kvinnan förmår inte hålla fast vid något eller någon utan flyr när hon inte kan hantera tillvaron.
Stridsbergs språk är exakt och kliniskt i sina beskrivningar av det mänskliga förfallet, av mensblod, sår och solkiga kläder. Ändå blir det aldrig äckligt. Trots att hon beskriver allting som det är så är det så poetiskt och vackert att man endast känner sympati och ömhet för dessa kvinnor som aldrig får bli hela. Som aldrig får älska och bli älskade på lika villkor. Som alltid endast blir vad andra vill.
Vad vill då Stridsberg med den här boken? Finns det ett budskap? Att det handlar om vad det är att vara kvinna är ganska klart, och kanske vill författaren helt enkelt visa hur kvinnor som grupp alltid varit mer eller mindre objektifierade, underordnade männen och hur sorgligt och fel det är. Kvinnorna i boken försöker vara subjekt, kanske tror att de är det, men det är männen som har makten över deras liv. Det är männen som definierar dem genom sina blickar, genom att avgöra vad "kvinnlighet" är. Och kanske är det detta som Stridsberg vill göra oss uppmärksamma på: Att även idag, 2010, är det vi kvinnor som bantar, sminkar oss, skönhetsopererar oss, köper svindyra krämer för att se yngre ut och jag undrar om det verkligen är "because we're worth it" eller om det finns en annan, betydligt obehagligare anledning.
måndag 27 september 2010
Vi har redan sagt hej då av Daniel Åberg
Jag har lyssnat på ljudboken " Vi har redan sagt hejdå" under tiden som jag har målat halltaket.
Jag tycker att boken är lättsmält. Lättuggad underhållning.
Förstår att boken är poppis då den tar upp relationer, facebook, dater, sms osv.
Allt som vårt samhälle handlar om....
Författaren blandar hejvilt med kapitlen. I boken kommer de inte i kronologisk ordning och det kan få läsare/lyssnare som mig att sättas på prov. Jag vet inte om jag tycker det upplägget är bra eller dåligt.
Här kommer en länk till en sida på Adlibris där författaren läser högt ur boken:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9174370065
Mer ur boken:
"Jag har inte haft en flickvän på fem år. Hjälpt av ett strikt regelverk samt en strategi att främst dejta tjejer med pojkvän/sambo/make har jag gjort det till en konst att avsluta relationer innan de börjar på riktigt, utan att någon blir sårad.
Eller åtminstone inte så sårad.
Ett par veckor före jul gick jag på dejt med Iris. Vi åt biskvier och hon berättade något som borde ha fått mig att genast rusa därifrån. Istället satt jag kvar, fascinerad av hennes säregna historia och den oväntade dragning den hade på mig.
Det här är redogörelsen för vad som hände sedan. Eller innan. Kanske båda."
Kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om boken, men jag ångrar inte att jag gav den en chans.
Jag tycker att boken är lättsmält. Lättuggad underhållning.
Förstår att boken är poppis då den tar upp relationer, facebook, dater, sms osv.
Allt som vårt samhälle handlar om....
Författaren blandar hejvilt med kapitlen. I boken kommer de inte i kronologisk ordning och det kan få läsare/lyssnare som mig att sättas på prov. Jag vet inte om jag tycker det upplägget är bra eller dåligt.
Här kommer en länk till en sida på Adlibris där författaren läser högt ur boken:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9174370065
Mer ur boken:
"Jag har inte haft en flickvän på fem år. Hjälpt av ett strikt regelverk samt en strategi att främst dejta tjejer med pojkvän/sambo/make har jag gjort det till en konst att avsluta relationer innan de börjar på riktigt, utan att någon blir sårad.
Eller åtminstone inte så sårad.
Ett par veckor före jul gick jag på dejt med Iris. Vi åt biskvier och hon berättade något som borde ha fått mig att genast rusa därifrån. Istället satt jag kvar, fascinerad av hennes säregna historia och den oväntade dragning den hade på mig.
Det här är redogörelsen för vad som hände sedan. Eller innan. Kanske båda."
Kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om boken, men jag ångrar inte att jag gav den en chans.
torsdag 23 september 2010
Maria Sveland - Att springa
Maria Svelands debut var ju Bitterfittan som kom 2007. Själv läste jag den när Elsa var helt nyfödd :) Tyckte den var väldigt bra och jag gillade Svelands sätt skriva och berätta. Efter att ha läst ett par recensioner av Att springa så kunde jag inte hålla mig från att beställa den från Adlibris.
Började läsa och trots att det är tidiga morgnar som gäller nu så har jag läst och läst alldeles för länge de senaste kvällarna. Kunde inte slita mig från denna hemska historia om två flickors vänskap. Händelserna tar sin början sista veckan på sommarlovet innan Emma och Julia ska börja högstadiet. På väg till sin koja i skogen stöter de på en blottare och till en början svetsar händelsen samman de två vännerna.
Denna första del av boken är mycket välskriven och skildrar på ett mycket inkännande och kärleksfullt sätt de två tjejernas vänskap, vad de gör tillsammans och hur de har det hemma. Ganska snart så drar dock mörka stråk in i handlingen. Läsaren blir varse att allt inte står rätt till hemma hos Julia och ju längre man läser desto fler fasor rullas upp. Genom tillbakablickar på flickornas föräldrars liv och antydningar om vad som komma skall blir boken svartare och svartare. Det är spännande och man vill veta mer och mer som om det vore en deckare.
Men någonstans går det snett. Maria Sveland vill för mycket. Det känns som hon vill ta upp alla möjliga problem i boken och människorna blir allt mer stereotyper: Alla vårdbiträdena på äldreboendet där Emmas mamma arbetar röker, alla männen i Rotary håller varandra om ryggen och har en mer eller mindre skev bild av vad tvåsamhet/familjeliv är, på ungdomshemmet dit Julia kommer byter tjejerna sex mot droger med en skum man i lång skinnrock.
Språket är också ojämnt. Ibland är handlingen förtätad och språket så starkt att man blir helt tagen och i nästa scen så känns det som man läser en medioker ungdomsbok.
Det är så himla synd att boken blir så spretig och ojämn för det är en så fin skildring av vänskap och Julias historia är gripande, angelägen och upprörande. Önskar att Sveland skulle renodlat sin historia mer och kanske tonat ner eländet aningen. Jag förstår vad hon vill visa men alla hemskheter - alla drabbas av något mer eller mindre fasansfullt - tillsammans gör att det förlorar sin trovärdighet lite. Sammanfattningsvis kan man säga att Att springa är läsvärd men ojämn.
Började läsa och trots att det är tidiga morgnar som gäller nu så har jag läst och läst alldeles för länge de senaste kvällarna. Kunde inte slita mig från denna hemska historia om två flickors vänskap. Händelserna tar sin början sista veckan på sommarlovet innan Emma och Julia ska börja högstadiet. På väg till sin koja i skogen stöter de på en blottare och till en början svetsar händelsen samman de två vännerna.
Denna första del av boken är mycket välskriven och skildrar på ett mycket inkännande och kärleksfullt sätt de två tjejernas vänskap, vad de gör tillsammans och hur de har det hemma. Ganska snart så drar dock mörka stråk in i handlingen. Läsaren blir varse att allt inte står rätt till hemma hos Julia och ju längre man läser desto fler fasor rullas upp. Genom tillbakablickar på flickornas föräldrars liv och antydningar om vad som komma skall blir boken svartare och svartare. Det är spännande och man vill veta mer och mer som om det vore en deckare.
Men någonstans går det snett. Maria Sveland vill för mycket. Det känns som hon vill ta upp alla möjliga problem i boken och människorna blir allt mer stereotyper: Alla vårdbiträdena på äldreboendet där Emmas mamma arbetar röker, alla männen i Rotary håller varandra om ryggen och har en mer eller mindre skev bild av vad tvåsamhet/familjeliv är, på ungdomshemmet dit Julia kommer byter tjejerna sex mot droger med en skum man i lång skinnrock.
Språket är också ojämnt. Ibland är handlingen förtätad och språket så starkt att man blir helt tagen och i nästa scen så känns det som man läser en medioker ungdomsbok.
Det är så himla synd att boken blir så spretig och ojämn för det är en så fin skildring av vänskap och Julias historia är gripande, angelägen och upprörande. Önskar att Sveland skulle renodlat sin historia mer och kanske tonat ner eländet aningen. Jag förstår vad hon vill visa men alla hemskheter - alla drabbas av något mer eller mindre fasansfullt - tillsammans gör att det förlorar sin trovärdighet lite. Sammanfattningsvis kan man säga att Att springa är läsvärd men ojämn.
Prins Charles känsla - Liv Strömqvist
Liv Strömqvist har gjort tre seriealbum innan detta, varav jag endast läst ett. Har för mig att det hette Einsteins syster eller något sådant. Var i alla fall väldigt roligt och träffsäkert och handlade om kvinnor bakom stora män och hur de kommit i skymundan trots att de kanske uträttat minst lika mycket som sina berömda makar.
Titeln Prins Charles känsla syftar på vad Prins Charles svarade när han vid tillkännagivandet av hans och Dianas förlovning fick frågan "Are you in love?" - nämligen: "Yes...whatever love is". Tja, vem är förvånad över det svaret så här i efterhand? Hur som helst så utforskar Liv Strömqvist den heterosexuella kärlekens villkor och förutsättningar ur ett feministiskt perspektiv med hjälp av olika teorier som hon presenterar på ett lättsamt sätt. Roligt och tankeväckande!
Titeln Prins Charles känsla syftar på vad Prins Charles svarade när han vid tillkännagivandet av hans och Dianas förlovning fick frågan "Are you in love?" - nämligen: "Yes...whatever love is". Tja, vem är förvånad över det svaret så här i efterhand? Hur som helst så utforskar Liv Strömqvist den heterosexuella kärlekens villkor och förutsättningar ur ett feministiskt perspektiv med hjälp av olika teorier som hon presenterar på ett lättsamt sätt. Roligt och tankeväckande!
söndag 22 augusti 2010
Mannen i mörkret
Paul Austers korta, utmärkta och lättlästa roman Mannen i mörkret består, som så många av Austers böcker, av en historia i historien, ja till och med av en historia i historien i historien. Auster är helt enkelt en fantastisk historieberättare och det gillar jag (och miljoner andra fans) skarpt.
August Brill är gammal, sjuk och ångerfull. För att slippa ligga vaken och vrida sig i ångest och ånger natt efter natt så tänker han ut en komplicerad historia om ett framtida amerika i sönderfall. I denna mörka framtidsvision får vi möta en helt vanlig "Svensson" Owen Brick, som bor i New York, är gift med en kvinna från Argentina och arbetar som trollkarl på barnkalas och fester. Brick blir den ofrivillige hjälten som kan få slut på det långa och blodiga inbördeskrig som brutit ut i USA.
Två historier alltså. August Brill som berättar om sitt liv för sitt barnbarn och Owen Brick som måste mörda för att avsluta ett krig.
En läsvärd bok som jag främst kommer ihåg för de korta historier som August hört och återberättar för sitt barnbarn. Mycket bra läsning och en finfin introduktion i Austers författarskap för er som ännu inte läst honom.
All you book lovers out there keep on reading. /Cecilia
Paul Austers korta, utmärkta och lättlästa roman Mannen i mörkret består, som så många av Austers böcker, av en historia i historien, ja till och med av en historia i historien i historien. Auster är helt enkelt en fantastisk historieberättare och det gillar jag (och miljoner andra fans) skarpt.
August Brill är gammal, sjuk och ångerfull. För att slippa ligga vaken och vrida sig i ångest och ånger natt efter natt så tänker han ut en komplicerad historia om ett framtida amerika i sönderfall. I denna mörka framtidsvision får vi möta en helt vanlig "Svensson" Owen Brick, som bor i New York, är gift med en kvinna från Argentina och arbetar som trollkarl på barnkalas och fester. Brick blir den ofrivillige hjälten som kan få slut på det långa och blodiga inbördeskrig som brutit ut i USA.
Två historier alltså. August Brill som berättar om sitt liv för sitt barnbarn och Owen Brick som måste mörda för att avsluta ett krig.
En läsvärd bok som jag främst kommer ihåg för de korta historier som August hört och återberättar för sitt barnbarn. Mycket bra läsning och en finfin introduktion i Austers författarskap för er som ännu inte läst honom.
All you book lovers out there keep on reading. /Cecilia
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)