The Hunger Games: Catching Fire och Mockingjay- Suzanne Collins

Tja, då var denna läsfest över. Längesedan jag läste med sådan barnslig iver. Som om man var i slukaråldern igen. Catching Fire/Fatta eld och Mockingjay (minns ej svenska titeln) är alltså mellandelen och den avslutande delen i Hungerspelen-trilogin.

Catching Fire börjar ganska direkt där Hungergames slutar. Katniss och Peeta står som vinnare av Hungerspelen och Katniss har lyckats reta president Snow rejält med den mer eller mindre omedvetet provokativa handling som lett till att det för första gången finns två segrare i tävlingen. Genom samma handling har hon lika omedvetet tänt en gnista hos de förtryckta folken ute i landet. Under sin segerturné genom Panem börjar Katniss och Peeta förstå att upproret har börjat gry i flera av distrikten.

När turnén är över är det dags för nya Hungerspel och detta år är det dags för Quarter Quell för att uppmärksamma att det är de 75:e spelen som ska äga rum och naturligtvis är det något extra då: Deltagarna kommer att lottas fram bland tidigare vinnare. I distrikt 12 finns bara Katniss och Peeta att välja på så snart befinner de sig åter på en ännu mer djävulsk arena i en ny kamp på liv och död.

I sista delen är Panem i uppror. Katniss och Peeta har ännu en gång klarat sig levande från spelen. Katniss har räddats till det underjordiska och mytomspunna distrikt 13 och Peeta hålls fången i The Capitol. Katniss roll i upproret är att hon ska vara en sorts symbol som ska gjuta mod i folken ute i distrikten och få dem att kämpa för att störta diktaturen.

De två första delarna är fantasieggande och grymt spännande. Jag kunde knappt slita mig från dem. Mockingjay är inte lika bra. Den blir lite seg och är samtidigt väldigt våldsam och blodig mot slutet. Som helhet tycker jag att trilogin är riktigt bra. Böckerna är välskrivna och det finns jättemycket att fundera över och diskutera kring, och jag är säker på att böckerna kommer att hitta många läsare.

Love Eat and Pray

Filmen eller boken? Boken eller filmen?

Jag har börjat läsa boken och den har inte krokat fast mig alls. Jag ser bara Julia Roberts framför mig och jag tycker att boken är mycket bla bla bla bla. Jag har ingen lust att läsa om hur huvudpersonen åker till Italien för att läsa italienska, eller hur hon grubblar över livet. Grubblar är lite vad jag gör på dagarna, så Julia stryker under en verklighet som säkert stämmer för många.

Italien och Indien och Indonesien är länderna dit "Julia Roberts" flyr. Hon lämnar sin man, skiljer sig och flyr in i en dröm som ska leda till något bättre...Jag tänker på Säkert! när jag skriver meningen...Låten "Det kommer bara leda till något ont"...Hur blir hennes resa? Vad händer med hennes liv när hon släpper allt och ska leva drömmen? Är den bättre än verkligheten?

Nästa land: Indien.

Snart är jag där. Jag undrar också var Tuva Nuvotny dyker upp i filmen för hon har tydligen en roll. Jag kan tänka mig att se filmen för jag tycker Tuva är en sådan grym skådespelerska...Är så förtjust i både filmerna Smala Sussie och Bröllopsfotografen...Tycker att Ulf Malmros är en regissör med hjärtat på rätt ställe.

NU ska jag sätta masken på kroken igen och köra igenom Indien. Vi får se vad jag återkommer med när jag står inför nästa resa: Indonesien.

"Tjuvarnas stad" David Benioff

Ett belägrat Leningrad vintern 1942. Tyskarna som står utanför staden gör att det inte kommer in någon mat till invånarna som finns kvar i staden och de två huvudpersonerna får ett uppdrag att skaffa mat till ett bröllop istället för att bli avrättade. De har fem dagar på sig. Berättelsen om de två mycket olika huvudpersonerna och beskrivningen av kriget, kylan, brutaliteten och vad människor står ut med eller inte står ut med är mycket, mycket bra beskrivet. Tonen är både lättsam och allvarlig samtidigt. Skildring av ångande värme och bitande kyla ute i den bistra vintern... Många fascinerande olika människor som de möter på vägen när de försöker rädda sina liv och utföra uppdraget bland tyskar, partisaner och kannibaler. En annorlunda historisk krigsskildring! Läs den...

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Lasse Berghagens uttalande på baksida om att det var "Den roligaste bok jag någonsin läst" tycker jag är träffande. Inte att den är den roligaste men att just Lasse Berghagen är referens till boken... Den har många inslag och händelser som är lustiga och det är roligt att det är en ovanlig huvudperson. Sedan tycker jag att det blir lite tjatigt med alla äventyr runt om i världen och att det är alldeles för många lik som dräller omkring i boken. Fast det är klart... en annan sak som är rolig är ju när de är på gården utanför Falköping, nästan i min barndoms hemtrakter och där känns miljön, människorna och händelserna autentiska. Vilket kanske säger en del om vad det är för människor som bor på gårdar där. :)

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva

Kollade igenom min bokhylla och hittade den här boken. Ann Heberlein är författaren bakom denna bok. Hennes sjukdom Bipolär 2, eller manodepressivitet som den förr kallades står i händelsernas centrum. Jag är ett stort fan av Ann. Har hört henne på Bok&Biblioteksmässan och blivit fängslad av hennes närvaro i livet. Hon kan konsten att både prata och skriva. Det känns som om hon har något viktigt att säga. Så viktigt att när boken släpptes så försvann hon utomlands för hennes ångest kom ikapp henne. Familjen hennes trodde att hon hade tagit livet av sig, men så var inte fallet.

Jag kopplar ihop Anns skånska dialekt med Emilia, min boktokiga vän. Detta gör att jag faller än hårdare för författaren. Vad vill Ann säga då? Jo att livet med en sjukdom som går upp och ned är ett litet och stort helvete. Den tabun som finns kring psykiska sjukdomar växer sig större när Ann efteråt inte vill fortsätta att tala om boken då den har funnits ute på marknaden ett tag. Hon vill inte bli en taleskvinna som bär baneret "MANODEPRESSIV!" Hon vill bli tagen för den människa hon är, inte för etiketten.

Ann är även forskare och doktor i etik. Jag är utbildad i svenska och religionsvetenskap och vill läsa hennes senaste bok " En liten bok om ondska". Ann talar om det andra bara funderar på men sällan pratar om.

"Livet är varken meningsfullt eller meningslöst; det bara är"

Jag kan inte göra boken rättvisa. Läs den för den har något att säga dig.

Blogg in, blogg out.

The Hunger Games/Hungerspelen - Suzanne Collins

Jag är väldigt svag för dystopier och det var en av anledningarna till att jag ville läsa The Hunger Games. De andra var att jag läst om den på en blogg och att en av mina elever nyss läst den. Boken utspelar sig några år in i framtiden när USA har kollapsat och ersatts av 12 distrikt som tillsammans kallas Panem. Landet styrs diktatoriskt från The Capitol och varje år arrangeras The Hunger Games - Hungerspelen - för att hålla medborgarna i schack.

Varje distrikt måste sända en pojke och en flicka mellan 12 och 17 år till Hungerspelen och detta år blir Katniss och Peetas namn dragna i detta dödliga lotteri. Endast vinnaren överlever nämligen spelen. Spelen omgärdas av firande och festligheter, och deltagarna coachas och stylas och tränas innan spelen tar sin början. När de väl släpps in på "arenan", ett stort landområde med sjöar, skogar och berg, börjar en kamp på liv och död - i direktsändning. Deltagarna ska helt enkelt döda varandra tills endast en person står som vinnare.

Boken är verkligen inget litterärt mästerverk men den är mycket spännande och ställer onekligen viktiga frågor om var gränserna för reality-trenden går, samt om egoism kontra medmänsklighet och solidaritet. Tror att den här boken skulle tilltala många elever och jag tror att den skulle funka jättebra som helklassläsning i Engelska A.

Hungerspelen är den första delen i en trilogi och den ska också filmas under 2011. Tror att det kan bli en riktigt spännande, våldsam och visuellt snygg film faktiskt.

Fashionista - Martina Bonnier

Modeintresserad som jag är så köper jag då och då böcker i ämnet. Fashionista av Damernas Världs modechef Martina Bonnier fanns för halva reapriset på Åhlens för ett tag sedan så den fick följa med hem.

Vet ej vad en modechef på en tidning tjänar men av boken att döma så måste det vara många, många gånger mer än en gymnasielärare i Lidköping. Eller så tjänar hennes man massor - efternamnet är Bonnier som sagt - eller så kanske hon har ärvda pengar. Vad vet jag. Hur som helst så känns boken helt utan verklighetsförankring. Jag tror inte människor som handlar på HM finns i Martina Bonniers värld. Följande citat få tala för sig själva:

"Antingen är du juvelkvinna eller ej" (s.72)

"Begär certifikat på en diamant över en halv carat" (s.77)

"Jag är en väsksamlare. Jag samlar endast kända märken och helst ikonmodeller från det märket." (s.137)

"Analytiker påstår att vi går in i en era då ett normalpris för en lyxhandväska kommer att ligga runt 100 000 kr." (s.137)

"I den lilla staden Bridgehampton ute på Long Island, USA, har jag hittat min drömbutik för underkläder" (s.177)

"Innan du provat en spetsklänning från La Perla vet du inte vad feminin spetsförförelse vill säga" (s.183)

"I en riktigt elegant underklädesgarderob ligger seten buntade i tygklädda korgar. För dig med riktigt mycket tid över ligger seten med handbroderade lavendelkuddar och sidenrosetter omkring sig!" (s.181)

Ska man skratta eller gråta?

Tusen skärvor tillit (Pocket) av Helena von Zweigbergk

Runt hundra sidor i en bok och sedan ett utlåtande. Alltid! Min dom kommer alltid efter 1/3 del. Har inte författaren lyckas att kroka fast mig så får jag mer eller mindre tvinga mig igenom boken. Förhoppningsvis vänder det...

Jag har tröttnat på böcker med dessa eviga parrelationer som knakar! Nästa gång ska jag gå på jakt efter något annat, men jag fastnar alltid i den här kategorin. Hur ska jag bryta mig loss?
Ingenting i boken är unikt. Jag är faktiskt lite besviken på Helena von Z. sätt att skriva. Det är för enkelt och platt och stereotypt på något sätt. Tre personer spelar huvudrollen. Tom, Jessica och Lou.

Filmrecensenten Helena och läraren Håkan Nesser och modeinspiratören Sofi Fahrman. Människor med andra yrken som skriver böcker. Jag gillar mer de där människorna som är nedgrottade i litteratur ifrån början. De som vet att de bara är författare. De som bara jobbar som författare. De som har författarskapet som deras enda yrke.
Vet inte vad jag vill säga...men kanske att VARFÖR SKA ALLA SKRIVA BÖCKER?

Jag grubblar och tänker. Jag har både rätt och fel i detta. Vill bara läsa lite unika böcker. Puh! Här startade jag en jobbig tråd. Jag lägger ner detta...men samtidigt vill jag lyfta tanken eller lufta tanken...

Her fearful symmetry av Audrey Niffenegger

Det var länge sedan jag bokbloggade - först var det mycket på jobbet och sedan dök någon upp i mitt liv som jag prioriterar före bokläsning... Men nu så, har jag läst ut en bok på engelska, av författaren till Tidsresenärens hustru som vi läste i bokcirkeln en gång för länge sedan.

Her fearful symmetry handlar om Elspeth som efter sin död testamenterar sin lägenhet i London och allt hon äger till tvillingsysterns döttrar Julia och Valentina, som också är tvillingar. De flyttar från USA till London och installerar sig i lägenheten. Villkoret är att de måste bo där i ett år och deras föräldrar får inte komma dit. De lär känna två grannar i huset; Robert som hade ett förhållande med Elspeth och blir förtjust i Valentina, och Martin, som lider av tvångssyndrom och blir lämnad av sin fru. Julia fattar tycke för honom och hjälper honom att komma ur sin sjukdom (hon ger honom medicin som hon säger är "vitaminer" och han låtsas att han inte vet vad det är för tabletter hon ger honom).

Snart upptäcker de att Elspeths ande finns kvar i lägenheten, och de börjar kommunicera med henne. Elspeths och tvillingen Edies bakgrund nystas upp och man får veta vad som ledde fram till brytningen dem emellan. Det blir också en del förvecklingar som har med liv och död att göra. Slutet är högst oväntat, och kanske något långsökt - är inte säker på att jag gillar det. Men boken är läsvärd och svår att släppa, även efter att den är utläst, den har ett bra språk och öppnar för diskussioner om syskonkärlek, etik och moral samt livet efter döden. Tror säkert att en del gymnasieelever (tjejer?) skulle gilla den. Den finns översatt till svenska med titeln Själens osaliga längtan.

Lilla stjärna - John Ajvide Lindqvist

Lilla stjärna börjar med att en avdankad svensktoppsprofil hittar en bebis i en plastpåse i skogen när han plockar svamp. Han tar hem flickan och installerar henne i källaren. Frun är först inne på att ringa polisen eller socialen men övertygas att låta bli av maken. Argumenten är två. För det första så har barnet gett ifrån sig ett skrik som tyder på en övernaturlig musikalitet, vilket gör att Lennart, som mannen heter, känner att han bara måste få höra dessa underbara toner igen och igen. För det andra så tror inte Lennart att han och Berit skulle få behålla Liten, som de kallar henne, och det skulle de förstås inte :)

Lennart och Berit vanvårdar inte direkt Liten. Hon får mat, kläder och ett visst mått av omtanke, men självklart inte tillräckligt med kärlek. Jerry, parets missanpassade son, invigs snart i hemligheten, och han, liksom föräldrarna förstår snart att något är konstigt med flickan. Hon reagerar inte som andra barn.

Tiden går och en vacker dag gör Liten något drastiskt: Hon tar på ett mycket handgripligt sätt reda på om Lennart och Berit "har kärlek i huvudet". Jerry upptäcker våldsdådet och beslutar sig att skydda Theres, som han döpt henne till.

Parallellt med denna berättelse får man också följa Teresa, som växer upp i en ganska vanlig familj med mamma, pappa och två bröder. Teresa känner sig ända från det att hon är liten udda och utanför. Hon har  svårt med kompisar men via en poesisida på internet kommer hon och Theres i kontakt med varandra. Teresa har just varit med i Idol och de två tjejerna bestämmer sig för att träffas. Jerry har skrivit en massa låtar som flickorna spelar in med hjälp av datorn. Teresa skriver texter och Theres sjunger och snart har de en hit på You Tube. Dessa två udda flickor finner varandra i sitt respektive utanförskap och det dröjer inte länge innan de hittar våldsamma sätt att få utlopp för sina känslor.

Boken är lika välskriven som Ajvide Lindqvists tidigare men de övernaturliga inslagen är i stort sett borta i Lilla stjärna. Personligen tycker jag att det är samhällsskildringen och personporträtten som är styrkan i Ajvide Lindqvists böcker. Tycker faktiskt att han lika gärna kunde lämna de ingående våldsskildringarna därhän och fokusera helt på människorna och deras inre demoner och ångest. Det är trots allt inte så många av oss som är vampyrer, zombier eller massmördare, men desto fler som känt någon gång känt sig utanför, varit deprimerade eller över huvud taget tvivlat på sitt eget förstånd.

Darling River - Sara Stridsberg

Happy Sally var bra, Drömfakulteten bättre och Darling River är bäst hittills. Så vacker, så drömsk och på samma gång så obehaglig och skrämmande. Romanen består av fyra olika historier som flätas samman tematiskt. De löper parallellt med varandra och även om personerna aldrig möts så hör de ihop. Karaktärerna reflekteras i varandra och förstärker och förtydligar genom detta romanens händelser och motiv.

Den första kvinnan vi möter är Lo, en barnkvinna som lever med sin far. Först är hon ett barn som inte får vara barn och sedan en kvinna som inte får vara kvinna. Fadern och hon kör nätterna igenom omkring i hans jaguar och plockar upp prostituerade som han ligger med medan hon väntar i baksätet. Senare tillbringar hon själv nätterna nere vid floden tillsammans med ansiktslösa älskare som hon intalar sig verkligen bryr sig om henne. För läsaren är det självklart att det gör de inte.

Den andra är Dolores och hon är helt enkelt Vladimir Nabokovs Lolita efter att hon blivit av med Humbert Humbert. Tillsammans med sin make färdas den gravida Dolores i bil mot Alaska där hon, enligt Nabokovs eget förord till Lolita, kommer att dö i barnsäng.

Den tredje är en aphona i Jardin des Plantes. En vek och osäker vetenskapsman försöker lära henne teckna genom olika osympatiska och alltmer tortyrliknande metoder. Hans känslor för apan är en blandning av beundran, avsky, så småningom sexuell attraktion och till sist även ett romantiskt intresse.

En mor, kanske Los, på resa - eller flykt - är den sista kvinnan. Också hon färdas i bil, men längs Europas motorvägar. Hon är fotograf och även hon och hennes kropp är stadd i förfall. Kvinnan förmår inte hålla fast vid något eller någon utan flyr när hon inte kan hantera tillvaron.

Stridsbergs språk är exakt och kliniskt i sina beskrivningar av det mänskliga förfallet, av mensblod, sår och solkiga kläder.  Ändå blir det aldrig äckligt. Trots att hon beskriver allting som det är så är det så poetiskt och vackert att man endast känner sympati och ömhet för dessa kvinnor som aldrig får bli hela. Som aldrig får älska och bli älskade på lika villkor. Som alltid endast blir vad andra vill.

Vad vill då Stridsberg med den här boken? Finns det ett budskap? Att det handlar om vad det är att vara kvinna är ganska klart, och kanske vill författaren helt enkelt visa hur kvinnor som grupp alltid varit mer eller mindre objektifierade, underordnade männen och hur sorgligt och fel det är. Kvinnorna i boken försöker vara subjekt, kanske tror att de är det, men det är männen som har makten över deras liv. Det är männen som definierar dem genom sina blickar, genom att avgöra vad "kvinnlighet" är. Och kanske är det detta som Stridsberg vill göra oss uppmärksamma på: Att även idag, 2010, är det vi kvinnor som bantar, sminkar oss, skönhetsopererar oss, köper svindyra krämer för att se yngre ut och jag undrar om det verkligen är "because we're worth it" eller om det finns en annan, betydligt obehagligare anledning.

Vi har redan sagt hej då av Daniel Åberg

Jag har lyssnat på ljudboken " Vi har redan sagt hejdå" under tiden som jag har målat halltaket.
Jag tycker att boken är lättsmält. Lättuggad underhållning.
Förstår att boken är poppis då den tar upp relationer, facebook, dater, sms osv.
Allt som vårt samhälle handlar om....

Författaren blandar hejvilt med kapitlen. I boken kommer de inte i kronologisk ordning och det kan få läsare/lyssnare som mig att sättas på prov. Jag vet inte om jag tycker det upplägget är bra eller dåligt.

Här kommer en länk till en sida på Adlibris där författaren läser högt ur boken:

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9174370065

Mer ur boken:

"Jag har inte haft en flickvän på fem år. Hjälpt av ett strikt regelverk samt en strategi att främst dejta tjejer med pojkvän/sambo/make har jag gjort det till en konst att avsluta relationer innan de börjar på riktigt, utan att någon blir sårad.

Eller åtminstone inte så sårad.

Ett par veckor före jul gick jag på dejt med Iris. Vi åt biskvier och hon berättade något som borde ha fått mig att genast rusa därifrån. Istället satt jag kvar, fascinerad av hennes säregna historia och den oväntade dragning den hade på mig.

Det här är redogörelsen för vad som hände sedan. Eller innan. Kanske båda."

Kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om boken, men jag ångrar inte att jag gav den en chans.

Maria Sveland - Att springa

Maria Svelands debut var ju Bitterfittan som kom 2007. Själv läste jag den när Elsa var helt nyfödd :) Tyckte den var väldigt bra och jag gillade Svelands sätt skriva och berätta. Efter att ha läst ett par recensioner av Att springa så kunde jag inte hålla mig från att beställa den från Adlibris.
    Började läsa och trots att det är tidiga morgnar som gäller nu så har jag läst och läst alldeles för länge de senaste kvällarna. Kunde inte slita mig från denna hemska historia om två flickors vänskap. Händelserna tar sin början sista veckan på sommarlovet innan Emma och Julia ska börja högstadiet. På väg till sin koja i skogen stöter de på en blottare och till en början svetsar händelsen samman de två vännerna.
   Denna första del av boken är mycket välskriven och skildrar på ett mycket inkännande och kärleksfullt sätt de två tjejernas vänskap, vad de gör tillsammans och hur de har det hemma. Ganska snart så drar dock mörka stråk in i handlingen. Läsaren blir varse att allt inte står rätt till hemma hos Julia och ju längre man läser desto fler fasor rullas upp. Genom tillbakablickar på flickornas föräldrars liv och antydningar om vad som komma skall blir boken svartare och svartare. Det är spännande och man vill veta mer och mer som om det vore en deckare.
   Men någonstans går det snett. Maria Sveland vill för mycket. Det känns som hon vill ta upp alla möjliga problem i boken och människorna blir allt mer stereotyper: Alla vårdbiträdena på äldreboendet där Emmas mamma arbetar röker, alla männen i Rotary håller varandra om ryggen och har en mer eller mindre skev bild av vad tvåsamhet/familjeliv är, på ungdomshemmet dit Julia kommer byter tjejerna sex mot droger med en skum man i lång skinnrock.
   Språket är också ojämnt. Ibland är handlingen förtätad och språket så starkt att man blir helt tagen och i nästa scen så känns det som man läser en medioker ungdomsbok.
   Det är så himla synd att boken blir så spretig och ojämn för det är en så fin skildring av vänskap och Julias historia är gripande, angelägen och upprörande. Önskar att Sveland skulle renodlat sin historia mer och kanske tonat ner eländet aningen. Jag förstår vad hon vill visa men alla hemskheter - alla drabbas av något mer eller mindre fasansfullt - tillsammans gör att det förlorar sin trovärdighet lite. Sammanfattningsvis kan man säga att Att springa är läsvärd men ojämn.

Prins Charles känsla - Liv Strömqvist

Liv Strömqvist har gjort tre seriealbum innan detta, varav jag endast läst ett. Har för mig att det hette Einsteins syster eller något sådant. Var i alla fall väldigt roligt och träffsäkert och handlade om kvinnor bakom stora män och hur de kommit i skymundan trots att de kanske uträttat minst lika mycket som sina berömda makar.

Titeln Prins Charles känsla syftar på vad Prins Charles svarade när han vid tillkännagivandet av hans och Dianas förlovning fick frågan "Are you in love?" - nämligen: "Yes...whatever love is". Tja, vem är förvånad över det svaret så här i efterhand? Hur som helst så utforskar Liv Strömqvist den heterosexuella kärlekens villkor och förutsättningar ur ett feministiskt perspektiv med hjälp av olika teorier som hon presenterar på ett lättsamt sätt. Roligt och tankeväckande!

Mannen i mörkret

Paul Austers korta, utmärkta och lättlästa roman Mannen i mörkret består, som så många av Austers böcker, av en historia i historien, ja till och med av en historia i historien i historien. Auster är helt enkelt en fantastisk historieberättare och det gillar jag (och miljoner andra fans) skarpt.

August Brill är gammal, sjuk och ångerfull. För att slippa ligga vaken och vrida sig i ångest och ånger natt efter natt så tänker han ut en komplicerad historia om ett framtida amerika i sönderfall. I denna mörka framtidsvision får vi möta en helt vanlig "Svensson" Owen Brick, som bor i New York, är gift med en kvinna från Argentina och arbetar som trollkarl på barnkalas och fester. Brick blir den ofrivillige hjälten som kan få slut på det långa och blodiga inbördeskrig som brutit ut i USA.

Två historier alltså. August Brill som berättar om sitt liv för sitt barnbarn och Owen Brick som måste mörda för att avsluta ett krig.


En läsvärd bok som jag främst kommer ihåg för de korta historier som August hört och återberättar för sitt barnbarn. Mycket bra läsning och en finfin introduktion i Austers författarskap för er som ännu inte läst honom.

All you book lovers out there keep on reading. /Cecilia

Världens lyckligaste folk- Lena Sundström

Dannebrogen

Som den Danmarksälskande kvinna jag är så blev denna pocket ett väldigt naturligt inslag i min röd/vita vardag ;)...och jag fick en del fördomar bekräftade.

Smaken är ju som baken...och eftersom politiken och invandrarpolitik är intressant enligt mig så finns det många bra ingångar som Lena tar fram.
Landet över sundet, Tuborg, Tivoli och Muhammedkarikatyrer..You name it. Boken inramar ett Danmark som vi kan ana har växt fram. Missnöje och åtstramad politik.
Pia Kjærsgaard är politiksledare för det danska främlingsfientlighetens drivande parti Dansk Folkeparti och hon synas i sömmarna. Lena får inte till en intervju med ledaren men nystar på och river i både partiets historia och Pias bakgrund.

Saxat ur en recension i SVD. http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/allt-om-danmark-du-inte-fick-veta-pa-tivoli_3512073.svd

"Glistrups efterträdare blev Pia Kjærsgaard. Hon visade sig till skillnad från Glistrup äga ett taktiskt snille och en retorisk slagkraft som kunde mäta sig med hans. Hon bildade ett nytt parti, tog avstånd från Glistrups uttalande att muslimer förökar sig som råttor och menade att kaniner var en mer träffande liknelse. Kjærsgaard har heller inte Glistrups svaghet att försöka vara rolig i tid och otid. Hon bygger sin politik på rättframhet och det har fört henne till positionen som Danmarks mäktigaste politiker utan att vara statsminister."

Jag vill inte avslöja för mycket eftersom att jag misstänker att flera av er är sugna på boken. Jag rekommenderar den starkt! Den är ju skriven ur en "Kalla fakta/Uppdrag granskning vinkel" och det behöver man ju vara medveten om, eller så blir man det efter bara några sidor.
Följ alltså med Lena på hennes resa ifrån lägenheten i Nørrebro för det är värt besväret.

Tre sekunder av Roslund & Hellström

Har läst min första bok av duon, som är deras femte i ordningen. Tre sekunder handlar om Piet Hoffmann som värvats av polisen att bli infiltratör när han själv avtjänade ett fängelsestraff. Detta innebär att han lever ett dubbelliv - som gift tvåbarnsfar och som kriminell droghandlare. Hans uppdrag är att anhållas och dömas till fängelse, slå ut droghandeln där och göra polska maffian Wojtek till enda försäljare, för att slutligen hjälpa polisen att sätta dit Wojtek. Och detta ska han göra med fara för sitt eget liv, för om någon kommer på honom är han dödsdömd.

Det är svårt att beskriva handlingen, som är genomtänkt och smart skriven men innehåller väldigt mycket. Boken är en spännande bladvändare, svår att släppa när all action kommit igång och när ca 150 sidor återstår är det definitivt omöjligt att lägga ifrån sig den innan den är färdigläst. Brukar inte läsa thrillers, men kan absolut tänka mig att läsa mer av författarna.

Gästbloggaren Håkan Magnusson delar med sig av sitt boktips!

Jag har läst "Vindens Skugga" av Carlos Ruiz Zafón.

Hur bra som helst. Sträckläste den då vi var i Kina.

Boken handlar om Daniel tio år som finner en roman Vindens skugga i De bortglömda böckernas kammare i Barcelonas gamla stad. Han blir fullkomligt besatt av boken och dess mystiska författare, den bortglömda Julian Carax. Sökandet efter svaren på gåtor som omger boken kommer att prägla Daniels liv för all framtid. Varför har någon ansträngt sig att sopa igen alla spår efter Julian Carax? Varför bevakar den sadistiske kommissarien Fumero varje steg Daniel tar? Varför börjar Daniels eget liv alltmer påminna om Julian Carax?

Rekomenderas av
Håkan Magnusson

Elsas mode Sofi Fahrman

Jag har läst Elsas mode. Lilla Elsa 21 år flyttar ifrån NY till Stockholm för att bli en känd bloggerska. Hela hennes tillvaro kretsar kring att komma upp sig i smöret vilket hon givetvis gör!!! Mycket mode och
kärleksmöten i Sthlm väntar. Denna bok tillhör Chic lit och är första boken i en triologi. Jag skrattade o blev road av den och skämdes när det blev pinsamt. Det bästa med boken var att den inte kretsade kring så många karaktärer utan att man får följa några få! Perfekt för mig som ofta blandar ihop karaktärer och inte förstår kopplingar och släktband! En bok för dig som läser Sofies mode (Sofi Fahrmans bilaga till Aftonbladet) och får någon behållning av den! Double tums up!

Tidningar och DVD boxar

Jag ville bara säga att jag blandar upp mitt bokläsande med diverse modetidningar. Alltså allt ifrån billiga magasin som Chic till ja vadå? Vet inte..De är inte så dyra någon av dessa små magasin, men det gör mig mycket gladare och sugen på att läsa om lite mode i böcker.

Läser just nu Elsas mode. Sophie Fahrman har skrivit den och hon är även redaktör för bilagan Sophies mode. Boken handlar om en 21 årig tjej som testar livet i Sthlm och som vill vara med på fester och på Stureplan. Min lillasyster läste boken innan mig och tyckte den var rolig. Min syster Kristina är 22 år. Kan ju vara ett tips för oss lärare som har elever som bloggar och kanske drömmer om ett L.A liv eller om att få vara känd.

Har fastnat för Mad Men också. Har köpt 2 säsonger på Dvdbox och har sett att den 3 säsongen finns ute. (Åhlens säljer den). Modet där är riktigt inspirerande. Jag hoppas att vi snart får se lite tjusigt 50 tals mode ute på stan...

Kram från lilla mig. Carro