The Hunger Games: Catching Fire och Mockingjay- Suzanne Collins

Tja, då var denna läsfest över. Längesedan jag läste med sådan barnslig iver. Som om man var i slukaråldern igen. Catching Fire/Fatta eld och Mockingjay (minns ej svenska titeln) är alltså mellandelen och den avslutande delen i Hungerspelen-trilogin.

Catching Fire börjar ganska direkt där Hungergames slutar. Katniss och Peeta står som vinnare av Hungerspelen och Katniss har lyckats reta president Snow rejält med den mer eller mindre omedvetet provokativa handling som lett till att det för första gången finns två segrare i tävlingen. Genom samma handling har hon lika omedvetet tänt en gnista hos de förtryckta folken ute i landet. Under sin segerturné genom Panem börjar Katniss och Peeta förstå att upproret har börjat gry i flera av distrikten.

När turnén är över är det dags för nya Hungerspel och detta år är det dags för Quarter Quell för att uppmärksamma att det är de 75:e spelen som ska äga rum och naturligtvis är det något extra då: Deltagarna kommer att lottas fram bland tidigare vinnare. I distrikt 12 finns bara Katniss och Peeta att välja på så snart befinner de sig åter på en ännu mer djävulsk arena i en ny kamp på liv och död.

I sista delen är Panem i uppror. Katniss och Peeta har ännu en gång klarat sig levande från spelen. Katniss har räddats till det underjordiska och mytomspunna distrikt 13 och Peeta hålls fången i The Capitol. Katniss roll i upproret är att hon ska vara en sorts symbol som ska gjuta mod i folken ute i distrikten och få dem att kämpa för att störta diktaturen.

De två första delarna är fantasieggande och grymt spännande. Jag kunde knappt slita mig från dem. Mockingjay är inte lika bra. Den blir lite seg och är samtidigt väldigt våldsam och blodig mot slutet. Som helhet tycker jag att trilogin är riktigt bra. Böckerna är välskrivna och det finns jättemycket att fundera över och diskutera kring, och jag är säker på att böckerna kommer att hitta många läsare.

Love Eat and Pray

Filmen eller boken? Boken eller filmen?

Jag har börjat läsa boken och den har inte krokat fast mig alls. Jag ser bara Julia Roberts framför mig och jag tycker att boken är mycket bla bla bla bla. Jag har ingen lust att läsa om hur huvudpersonen åker till Italien för att läsa italienska, eller hur hon grubblar över livet. Grubblar är lite vad jag gör på dagarna, så Julia stryker under en verklighet som säkert stämmer för många.

Italien och Indien och Indonesien är länderna dit "Julia Roberts" flyr. Hon lämnar sin man, skiljer sig och flyr in i en dröm som ska leda till något bättre...Jag tänker på Säkert! när jag skriver meningen...Låten "Det kommer bara leda till något ont"...Hur blir hennes resa? Vad händer med hennes liv när hon släpper allt och ska leva drömmen? Är den bättre än verkligheten?

Nästa land: Indien.

Snart är jag där. Jag undrar också var Tuva Nuvotny dyker upp i filmen för hon har tydligen en roll. Jag kan tänka mig att se filmen för jag tycker Tuva är en sådan grym skådespelerska...Är så förtjust i både filmerna Smala Sussie och Bröllopsfotografen...Tycker att Ulf Malmros är en regissör med hjärtat på rätt ställe.

NU ska jag sätta masken på kroken igen och köra igenom Indien. Vi får se vad jag återkommer med när jag står inför nästa resa: Indonesien.

"Tjuvarnas stad" David Benioff

Ett belägrat Leningrad vintern 1942. Tyskarna som står utanför staden gör att det inte kommer in någon mat till invånarna som finns kvar i staden och de två huvudpersonerna får ett uppdrag att skaffa mat till ett bröllop istället för att bli avrättade. De har fem dagar på sig. Berättelsen om de två mycket olika huvudpersonerna och beskrivningen av kriget, kylan, brutaliteten och vad människor står ut med eller inte står ut med är mycket, mycket bra beskrivet. Tonen är både lättsam och allvarlig samtidigt. Skildring av ångande värme och bitande kyla ute i den bistra vintern... Många fascinerande olika människor som de möter på vägen när de försöker rädda sina liv och utföra uppdraget bland tyskar, partisaner och kannibaler. En annorlunda historisk krigsskildring! Läs den...

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Lasse Berghagens uttalande på baksida om att det var "Den roligaste bok jag någonsin läst" tycker jag är träffande. Inte att den är den roligaste men att just Lasse Berghagen är referens till boken... Den har många inslag och händelser som är lustiga och det är roligt att det är en ovanlig huvudperson. Sedan tycker jag att det blir lite tjatigt med alla äventyr runt om i världen och att det är alldeles för många lik som dräller omkring i boken. Fast det är klart... en annan sak som är rolig är ju när de är på gården utanför Falköping, nästan i min barndoms hemtrakter och där känns miljön, människorna och händelserna autentiska. Vilket kanske säger en del om vad det är för människor som bor på gårdar där. :)

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva

Kollade igenom min bokhylla och hittade den här boken. Ann Heberlein är författaren bakom denna bok. Hennes sjukdom Bipolär 2, eller manodepressivitet som den förr kallades står i händelsernas centrum. Jag är ett stort fan av Ann. Har hört henne på Bok&Biblioteksmässan och blivit fängslad av hennes närvaro i livet. Hon kan konsten att både prata och skriva. Det känns som om hon har något viktigt att säga. Så viktigt att när boken släpptes så försvann hon utomlands för hennes ångest kom ikapp henne. Familjen hennes trodde att hon hade tagit livet av sig, men så var inte fallet.

Jag kopplar ihop Anns skånska dialekt med Emilia, min boktokiga vän. Detta gör att jag faller än hårdare för författaren. Vad vill Ann säga då? Jo att livet med en sjukdom som går upp och ned är ett litet och stort helvete. Den tabun som finns kring psykiska sjukdomar växer sig större när Ann efteråt inte vill fortsätta att tala om boken då den har funnits ute på marknaden ett tag. Hon vill inte bli en taleskvinna som bär baneret "MANODEPRESSIV!" Hon vill bli tagen för den människa hon är, inte för etiketten.

Ann är även forskare och doktor i etik. Jag är utbildad i svenska och religionsvetenskap och vill läsa hennes senaste bok " En liten bok om ondska". Ann talar om det andra bara funderar på men sällan pratar om.

"Livet är varken meningsfullt eller meningslöst; det bara är"

Jag kan inte göra boken rättvisa. Läs den för den har något att säga dig.

Blogg in, blogg out.

The Hunger Games/Hungerspelen - Suzanne Collins

Jag är väldigt svag för dystopier och det var en av anledningarna till att jag ville läsa The Hunger Games. De andra var att jag läst om den på en blogg och att en av mina elever nyss läst den. Boken utspelar sig några år in i framtiden när USA har kollapsat och ersatts av 12 distrikt som tillsammans kallas Panem. Landet styrs diktatoriskt från The Capitol och varje år arrangeras The Hunger Games - Hungerspelen - för att hålla medborgarna i schack.

Varje distrikt måste sända en pojke och en flicka mellan 12 och 17 år till Hungerspelen och detta år blir Katniss och Peetas namn dragna i detta dödliga lotteri. Endast vinnaren överlever nämligen spelen. Spelen omgärdas av firande och festligheter, och deltagarna coachas och stylas och tränas innan spelen tar sin början. När de väl släpps in på "arenan", ett stort landområde med sjöar, skogar och berg, börjar en kamp på liv och död - i direktsändning. Deltagarna ska helt enkelt döda varandra tills endast en person står som vinnare.

Boken är verkligen inget litterärt mästerverk men den är mycket spännande och ställer onekligen viktiga frågor om var gränserna för reality-trenden går, samt om egoism kontra medmänsklighet och solidaritet. Tror att den här boken skulle tilltala många elever och jag tror att den skulle funka jättebra som helklassläsning i Engelska A.

Hungerspelen är den första delen i en trilogi och den ska också filmas under 2011. Tror att det kan bli en riktigt spännande, våldsam och visuellt snygg film faktiskt.

Fashionista - Martina Bonnier

Modeintresserad som jag är så köper jag då och då böcker i ämnet. Fashionista av Damernas Världs modechef Martina Bonnier fanns för halva reapriset på Åhlens för ett tag sedan så den fick följa med hem.

Vet ej vad en modechef på en tidning tjänar men av boken att döma så måste det vara många, många gånger mer än en gymnasielärare i Lidköping. Eller så tjänar hennes man massor - efternamnet är Bonnier som sagt - eller så kanske hon har ärvda pengar. Vad vet jag. Hur som helst så känns boken helt utan verklighetsförankring. Jag tror inte människor som handlar på HM finns i Martina Bonniers värld. Följande citat få tala för sig själva:

"Antingen är du juvelkvinna eller ej" (s.72)

"Begär certifikat på en diamant över en halv carat" (s.77)

"Jag är en väsksamlare. Jag samlar endast kända märken och helst ikonmodeller från det märket." (s.137)

"Analytiker påstår att vi går in i en era då ett normalpris för en lyxhandväska kommer att ligga runt 100 000 kr." (s.137)

"I den lilla staden Bridgehampton ute på Long Island, USA, har jag hittat min drömbutik för underkläder" (s.177)

"Innan du provat en spetsklänning från La Perla vet du inte vad feminin spetsförförelse vill säga" (s.183)

"I en riktigt elegant underklädesgarderob ligger seten buntade i tygklädda korgar. För dig med riktigt mycket tid över ligger seten med handbroderade lavendelkuddar och sidenrosetter omkring sig!" (s.181)

Ska man skratta eller gråta?